Senaste dagarna har varit hemska. Från lugnt och varmt i Kap Verde till helvete på jobbet och kallt utomhus. Vi har 2 på långsemester (3v) och haft 3 sjuka idag. Utöver det åkte väl ca 7 säljare på utbildning hela eftermiddagen, så ni kan ju gissa hur mycket vi andra fått ringa. Legat efter med 30-60 min från 13.30 till 16.00. Iochmed att jag ligger efter så hinner jag inte resa på mig då och då och sträcka ut kroppen (hämta vatten, gå på toa, etc), och dessutom sitter jag jättedåligt, så förutom huvudvärk som nästan är en självklarhet med all denna stress så känner jag av min nacke och rygg. Och har inte tid hos våran massör förren 3/12. Love life. Vad får mig att slappna av? Kramar. Kyssar. Närhet. Att få sova i famnen på den man tycker om. Finns nog få grejer som lugnar mig lika mycket som att ligga med huvudet på killens bröst och med hans armar runt en. Skulle kunna stanna där förevigt, haha. Tyvärr hade Anders fullt upp förra helgen, pojkarnas mamma var med om en olycka så han tog hand om dem en extrahelg (plus hennes 2 andra barn), och sen var hans kusin i en olycka också, så han åkte och hälsade på honom. Nu på lördag är det öppet hus på äldsta sonens skola, sen har han innebandycup (eller sammandrag som de kallas i hans ålder), och yngsta sonen har innebandyträning. Söndag har Anders innebandy istället och vi har umgänge. Sen inte så lovande ut inför denna helg heller med andra ord. Hoppas på en tråkig jobbmåndag för Anders del så han kan flexa ut lite och vi kan träffas då (planeringdag på Nathalies dagis) men tyvärr ser det inte lovande ut heller. Vad gör man, det är svårt att få ihop det när man har barn och inte bor jättenära. Jag får väl fortsätta stressa till helgen därpå, haha. Synd bara, för jag såg fram emot att äntligen få träffa pojkarna också.