Nathalie :)
Ja, nu har det inte blivit så mycket bloggande, haha! Sist berättade jag ju om när jag åkte in, fick sovdos och hur värkarna dog av. Så jag fortsätter därifrån. Klockan 12 hade jag överburenhetskontroll, men fortfarande inga värkar direkt (ett fåtal endast, och ganska milda). De kollade mig igen osv, fortfarande öppen 4 cm så inget mer hade hänt och eftersom jag inte hade värkar fick jag åka hem igen, fast de gav mig iaf en tid att starta igång mig dagen därpå klockan 08.00.
Så fort jag kom hem började jag känna av värkar igen dock, och jag gick ut på en promenad i snabbt tempo. Jotack, det kändes mer och mer efter det. Totalt blev det 3 promenader runt området i relativt snabbt tempo (för att vara gravid detvillsäga, haha!) och ett antal plommon ifrån grannen (Plommon ska ju vara en gammal huskur för att starta det!), och jag vet inte om det var promenaderna, plommona, båda grejerna tillsammans eller att det bara var sagt, men runt klockan 18 stod jag inte ut längre med värkarna, jag trodde min rygg skulle brytas av! Så mamma gjorde iordning maten, för jag behövde ju äta innan jag åkte in ändå, för att ha energi. Jo, enklare sagt än gjort, blev mest baguette som vi hade till, fick inte i mig annat. Så 18:53 var jag och mamma utanför förlossningen och la in den enstaka kronan som behövdes eftersom det är fri parkering vid 19.00, haha. De skrev in mig direkt denna gången och gav mig ett rum. De satte på kurvan igen och värdet var mycket högre nu, tror de gick över 100 ganska direkt faktiskt. Så jag låg där med kurvan ett tag och sen fick jag gå runt och gå lite, tog en sån där gåvagn som jag kunde hänga på och gick fram och tillbaka i korridoren.
Strax efter 21 tryckte jag på knappen och bad om smärtlindring, min rygg klarade inte mer. Barnmorskan frågar om jag klarar mig i 20 minuter till, de har personalbyte då och de hade nog inte tänkt att göra någon undersökning på mig mer förens det att personalen hade bytt. Jaja, tänkte jag, får väl klara mig då. Så kommer den nya personalen in och presenterar sig, och börjar med att "Jag har en annan patient också som har mycket ont, men jag kommer tillbaka om 30 minuter". Happ, ingen smärtlindring än. En timme efter att hon sagt det är hon fortfarande inte tillbaka, och jag får inte min lustgas förrens klockan är närmare 23-23.30, alltså drygt 2 timmar efter att jag bett om den. Samtidigt kände de om jag öppnat mig mer, men så kommer hon med beskedet "4-5 cm, så undefär som förut". Jag trodde jag skulle dö, inte en enda cm till sen i torsdags kväll? Över ett helt dygn och inget hade hänt? De frågar även om jag vill ha epidural, och ja, det vill jag. Den får jag dock inte förrens klockan är strax efter 1, men fan vad skönt det blev helt plötsligt. Jag kunde tillochmed somna ett litet tag!
Klockan 3 vaknar jag av en värk och det gör ont igen! Ligger och väntar i ungefär en halvtimme innan jag väcker mamma igen. En barnmorska undersöker mig och säger att det är ungefär 7 cm nu. Ja, det går ju inte direkt snabbt det här, haha. De bestämmer sig också för att sticka hål på fosterhinnan, vilket var bra eftersom de då inser att bebisen bajsat inne i livmodern, vilket inte är så bra. De sätter även på värkstimulerande dropp så jag ska öppna mig snabbare.
Klockan 5 är hon inne och känner igen, då är jag helt öppen och hon säger att om jag är aktiv och rör på mig kan vi nog förlösa det här barnet relativt snart, så jag blev tillsagt att gå ut och gå till klockan 6 så kommer hon in då igen. Så jag och mamma gick fram och tillbaka genom den där korta (men som kändes som en evighet att ta sig igenom) korridoren, sakta sakta. Varje värk stannade jag upp och hängde mig över gåstolen (Har träningsvärk i armarna nu efter att ha spänt dem så mycket, haha!) och mamma masserade min rygg under varje värk.
Vid klockan 6 när hon kom in igen för att undersöka hade barnet inte alls åkt ner så långt som hon hoppats och hon insåg att hon inte blir den som får förlösa barnet utan att de kommer hinna byta personal igen. Hon chansade dock på att barnet skulle vara ute vid 8. Så fel hon kunde ha, haha. I alla fall så kom den nya personalen in och vi fortsatte att kämpa oss igenom värkarna, nu orkade jag inte gå längre utan jag låg i sängen. Efter att tag bad de mig att hänga över ryggstödet på sängen istället (så att jag stod på knä med sängen i sitt-läge). Det skulle ge barnet mer rum att tränga ner på. Så där stod jag tills jag inte orkade stå längre med mina knän. Då ställde jag mig upp med halvböjda ben (samma effekt med att ge större rum) och hängde över sängen med överkroppen. Och där stod jag tills det kändes som att huvudet var så långt ner de kunde komma, men samtidigt inte. Så jag tryckte på knappen och de kom in och undersökte, och ja, huvudet var precis innanför!
Då fick jag sätta mig i sängen igen (Vilket jag helst av allt inte hade velat, för det kändes jättekonstigt att sitta med huvudet så långt ner, haha!) och så tog de upp både fotstöd och handtag så jag kunde trycka emot den för att få extra kraft. Jag har ingen aning om vad klockan var, men den sista stunden kändes som en evighet faktiskt. När de sa att de såg håret så trodde jag det var i princip över, men nej! Det var en jävla massa krystningar kvar, haha. Och det kändes som man skulle i princip explodera där nere, samtidigt som man kände hur huvudet åkte tillbaka när man slutade trycka på. Fyfan vad hemskt det var, men mamma stöttade mig in i det sista och fick mig att krysta på mer än vad jag trodde att jag orkade. Så med mammas stöd, samt fotstödet för att trycka emot och handtagen för att dra med, så lyckades jag tillslut trycka ut min lilla flicka, 10.37!
Ja, liten och liten var hon väl inte dock, en tjej på 53 cm och 3915g. Men vad förväntar man sig när man går över drygt 2 veckor? Så 110917, klockan 10:37 är hon född :) Därefter sydde de ihop mina bristningar (hade som tur var bara ytliga bristningar så inga jobbiga långt in eller stora, tack och lov!) och lilla Nathalie som hon fick heta ammade lite, sen åkte vi upp till BB och fick stanna där en natt (hon hade ju som sagt bajsat i livmodern och jag fick i slutskedet feber och antibiotika emot de, och eftersom febern kunde vara pga infektion ifrån att hon bajsade så ville de ha kvar oss).
Igår vid lunch kom vi i alla fall hem, och hon är världens lugnaste, sover som en stock under dagarna! Blöjbyte är dock INTE roligt, haha.
Här är hon bara en timme gammal eller så, så liten (och sur?) hon ser ut att vara!
När vi kommit hem, babygymmet var en konstig grej tyckte hon :) För liten för att förstå vad hon ska göra än så länge, haha.
Så fort jag kom hem började jag känna av värkar igen dock, och jag gick ut på en promenad i snabbt tempo. Jotack, det kändes mer och mer efter det. Totalt blev det 3 promenader runt området i relativt snabbt tempo (för att vara gravid detvillsäga, haha!) och ett antal plommon ifrån grannen (Plommon ska ju vara en gammal huskur för att starta det!), och jag vet inte om det var promenaderna, plommona, båda grejerna tillsammans eller att det bara var sagt, men runt klockan 18 stod jag inte ut längre med värkarna, jag trodde min rygg skulle brytas av! Så mamma gjorde iordning maten, för jag behövde ju äta innan jag åkte in ändå, för att ha energi. Jo, enklare sagt än gjort, blev mest baguette som vi hade till, fick inte i mig annat. Så 18:53 var jag och mamma utanför förlossningen och la in den enstaka kronan som behövdes eftersom det är fri parkering vid 19.00, haha. De skrev in mig direkt denna gången och gav mig ett rum. De satte på kurvan igen och värdet var mycket högre nu, tror de gick över 100 ganska direkt faktiskt. Så jag låg där med kurvan ett tag och sen fick jag gå runt och gå lite, tog en sån där gåvagn som jag kunde hänga på och gick fram och tillbaka i korridoren.
Strax efter 21 tryckte jag på knappen och bad om smärtlindring, min rygg klarade inte mer. Barnmorskan frågar om jag klarar mig i 20 minuter till, de har personalbyte då och de hade nog inte tänkt att göra någon undersökning på mig mer förens det att personalen hade bytt. Jaja, tänkte jag, får väl klara mig då. Så kommer den nya personalen in och presenterar sig, och börjar med att "Jag har en annan patient också som har mycket ont, men jag kommer tillbaka om 30 minuter". Happ, ingen smärtlindring än. En timme efter att hon sagt det är hon fortfarande inte tillbaka, och jag får inte min lustgas förrens klockan är närmare 23-23.30, alltså drygt 2 timmar efter att jag bett om den. Samtidigt kände de om jag öppnat mig mer, men så kommer hon med beskedet "4-5 cm, så undefär som förut". Jag trodde jag skulle dö, inte en enda cm till sen i torsdags kväll? Över ett helt dygn och inget hade hänt? De frågar även om jag vill ha epidural, och ja, det vill jag. Den får jag dock inte förrens klockan är strax efter 1, men fan vad skönt det blev helt plötsligt. Jag kunde tillochmed somna ett litet tag!
Klockan 3 vaknar jag av en värk och det gör ont igen! Ligger och väntar i ungefär en halvtimme innan jag väcker mamma igen. En barnmorska undersöker mig och säger att det är ungefär 7 cm nu. Ja, det går ju inte direkt snabbt det här, haha. De bestämmer sig också för att sticka hål på fosterhinnan, vilket var bra eftersom de då inser att bebisen bajsat inne i livmodern, vilket inte är så bra. De sätter även på värkstimulerande dropp så jag ska öppna mig snabbare.
Klockan 5 är hon inne och känner igen, då är jag helt öppen och hon säger att om jag är aktiv och rör på mig kan vi nog förlösa det här barnet relativt snart, så jag blev tillsagt att gå ut och gå till klockan 6 så kommer hon in då igen. Så jag och mamma gick fram och tillbaka genom den där korta (men som kändes som en evighet att ta sig igenom) korridoren, sakta sakta. Varje värk stannade jag upp och hängde mig över gåstolen (Har träningsvärk i armarna nu efter att ha spänt dem så mycket, haha!) och mamma masserade min rygg under varje värk.
Vid klockan 6 när hon kom in igen för att undersöka hade barnet inte alls åkt ner så långt som hon hoppats och hon insåg att hon inte blir den som får förlösa barnet utan att de kommer hinna byta personal igen. Hon chansade dock på att barnet skulle vara ute vid 8. Så fel hon kunde ha, haha. I alla fall så kom den nya personalen in och vi fortsatte att kämpa oss igenom värkarna, nu orkade jag inte gå längre utan jag låg i sängen. Efter att tag bad de mig att hänga över ryggstödet på sängen istället (så att jag stod på knä med sängen i sitt-läge). Det skulle ge barnet mer rum att tränga ner på. Så där stod jag tills jag inte orkade stå längre med mina knän. Då ställde jag mig upp med halvböjda ben (samma effekt med att ge större rum) och hängde över sängen med överkroppen. Och där stod jag tills det kändes som att huvudet var så långt ner de kunde komma, men samtidigt inte. Så jag tryckte på knappen och de kom in och undersökte, och ja, huvudet var precis innanför!
Då fick jag sätta mig i sängen igen (Vilket jag helst av allt inte hade velat, för det kändes jättekonstigt att sitta med huvudet så långt ner, haha!) och så tog de upp både fotstöd och handtag så jag kunde trycka emot den för att få extra kraft. Jag har ingen aning om vad klockan var, men den sista stunden kändes som en evighet faktiskt. När de sa att de såg håret så trodde jag det var i princip över, men nej! Det var en jävla massa krystningar kvar, haha. Och det kändes som man skulle i princip explodera där nere, samtidigt som man kände hur huvudet åkte tillbaka när man slutade trycka på. Fyfan vad hemskt det var, men mamma stöttade mig in i det sista och fick mig att krysta på mer än vad jag trodde att jag orkade. Så med mammas stöd, samt fotstödet för att trycka emot och handtagen för att dra med, så lyckades jag tillslut trycka ut min lilla flicka, 10.37!
Ja, liten och liten var hon väl inte dock, en tjej på 53 cm och 3915g. Men vad förväntar man sig när man går över drygt 2 veckor? Så 110917, klockan 10:37 är hon född :) Därefter sydde de ihop mina bristningar (hade som tur var bara ytliga bristningar så inga jobbiga långt in eller stora, tack och lov!) och lilla Nathalie som hon fick heta ammade lite, sen åkte vi upp till BB och fick stanna där en natt (hon hade ju som sagt bajsat i livmodern och jag fick i slutskedet feber och antibiotika emot de, och eftersom febern kunde vara pga infektion ifrån att hon bajsade så ville de ha kvar oss).
Igår vid lunch kom vi i alla fall hem, och hon är världens lugnaste, sover som en stock under dagarna! Blöjbyte är dock INTE roligt, haha.
Här är hon bara en timme gammal eller så, så liten (och sur?) hon ser ut att vara!
När vi kommit hem, babygymmet var en konstig grej tyckte hon :) För liten för att förstå vad hon ska göra än så länge, haha.
Ingen bebis!
Nä, som sagt, ingen bebis än, haha. Efter 3 timmar med regelbundna värkar på 3-5 minuter började de avstanna och bli längre emellan, 7-10 minuter, tills de dog ut helt ett tag i princip. Runt 14 tiden kom de mer regelbundet igen, med 7-10 minuter och sedan blev de närmare och närmare. Vid 20 orkade jag inte längre (då kom de med ungefär 5 minuters mellanrum) så jag ringde förlossningen och hörde hur de tyckte jag skulle göra eftersom de kändes som min rygg skulle gå av vid varje värk, jag gick framåtböjd som Ringaren i Notre Dame. Hon sa att det lät som det var pågång så jag kunde komma upp när jag kände att 'Nu behöver jag mer hjälp'. Så vi stannade hemma i nästan en timme till, mamma kollade på Robinsson och i en reklam tog vi oss iväg till förlossningsavdelningen strax innan 21.
Där kopplade hon på mig på CTG kurvan igen för att mäta alla olika värden. Bebisens hjärtljud var fint som vanligt, och sammandragningarna uppgick till 83 i maxpunkt, som ni kommer ihåg var det 39 sist när jag inte kände något alls, haha. Men nu kände jag av dem fram på magen runt ~35 och sen började de övergå till ryggen när de blev högre. Usch! De kom i alla fall med jämna mellanrum och alla andra värden såg som sagt bra ut, så hon kopplade loss mig ifrån kurvan och klämde på magen för att se hur bebisen låg. Det var tydligen väldigt viktigt, och tydligen så har jag en groda där inne för den låg inte alls som hon trodde när hon hade frågat mig vart den sparkar mest, haha! Hon chansade på den andra sidan, men icke :) Så det är en liten groda i min mage, haha! Sen kände hon huvudet för att vara helt säker på att den var fixerad, som den var också. Efter det kände hon efter om jag var öppen någonting, så in med fingrarna där nere och peta, kändes lite.. annorlunda, haha. Är liksom van vid att om någon kör in fingrarna så är det av lite andra anledningar och det är iaf inte en annan tjej som gör det ;) Var i alla fall öppen 4 cm och hon sa åt mig att jag skulle få stanna ett litet tag så får vi se om det händer något.
Så vi tog en kopp varm choklad/kaffe och kollade lite på tv och sedan började vi vanka i korridoren, men vi hann inte vanka länge förens hon säger åt mig att jag verkar ju inte ha så ont ändå, så hon tyckte det bästa nog var att ge en sovdos och skicka hem mig, så får jag komma imorgon istället, utvilad. Så jag fick ½ värkstillande tablett, 2 smärtstillande och 1 sömntablett, och så fick jag åka hem. Åh, vad härligt det var för ryggen, smärtan bara försvann! Sov underbart skönt också, även fast jag kände mig lite "orolig" över sömntablett, en tablett ska ju inte bestämma när och hur länge jag ska sova liksom, haha :)
Nu är enda problemet att jag inte känner värkarna än, vet inte om det fortfarande är smärtstillande som ligger i eller om de "dött ut" under natten, vilket de inte skulle enligt henne. Men jag tror bara det är smärtstillande, för jag börjar känna det mer och mer i magen, och det är där det börjar innan den sprider sig till ryggen, så vi får väl hoppas. Om det inte kommer igång igen så har jag ändå överburenskontroll klockan 12 eftersom det nu har gått 42 hela veckor.
Så ja, blir väl förhoppningsvis bebis idag, men man vet ju aldrig :) Hör i alla fall av mig så fort jag har mer information, haha :)
Där kopplade hon på mig på CTG kurvan igen för att mäta alla olika värden. Bebisens hjärtljud var fint som vanligt, och sammandragningarna uppgick till 83 i maxpunkt, som ni kommer ihåg var det 39 sist när jag inte kände något alls, haha. Men nu kände jag av dem fram på magen runt ~35 och sen började de övergå till ryggen när de blev högre. Usch! De kom i alla fall med jämna mellanrum och alla andra värden såg som sagt bra ut, så hon kopplade loss mig ifrån kurvan och klämde på magen för att se hur bebisen låg. Det var tydligen väldigt viktigt, och tydligen så har jag en groda där inne för den låg inte alls som hon trodde när hon hade frågat mig vart den sparkar mest, haha! Hon chansade på den andra sidan, men icke :) Så det är en liten groda i min mage, haha! Sen kände hon huvudet för att vara helt säker på att den var fixerad, som den var också. Efter det kände hon efter om jag var öppen någonting, så in med fingrarna där nere och peta, kändes lite.. annorlunda, haha. Är liksom van vid att om någon kör in fingrarna så är det av lite andra anledningar och det är iaf inte en annan tjej som gör det ;) Var i alla fall öppen 4 cm och hon sa åt mig att jag skulle få stanna ett litet tag så får vi se om det händer något.
Så vi tog en kopp varm choklad/kaffe och kollade lite på tv och sedan började vi vanka i korridoren, men vi hann inte vanka länge förens hon säger åt mig att jag verkar ju inte ha så ont ändå, så hon tyckte det bästa nog var att ge en sovdos och skicka hem mig, så får jag komma imorgon istället, utvilad. Så jag fick ½ värkstillande tablett, 2 smärtstillande och 1 sömntablett, och så fick jag åka hem. Åh, vad härligt det var för ryggen, smärtan bara försvann! Sov underbart skönt också, även fast jag kände mig lite "orolig" över sömntablett, en tablett ska ju inte bestämma när och hur länge jag ska sova liksom, haha :)
Nu är enda problemet att jag inte känner värkarna än, vet inte om det fortfarande är smärtstillande som ligger i eller om de "dött ut" under natten, vilket de inte skulle enligt henne. Men jag tror bara det är smärtstillande, för jag börjar känna det mer och mer i magen, och det är där det börjar innan den sprider sig till ryggen, så vi får väl hoppas. Om det inte kommer igång igen så har jag ändå överburenskontroll klockan 12 eftersom det nu har gått 42 hela veckor.
Så ja, blir väl förhoppningsvis bebis idag, men man vet ju aldrig :) Hör i alla fall av mig så fort jag har mer information, haha :)
Could today be 'the day'?
Andas, andas, andas. Det är så jag klarar smärtan just nu, haha. Och ryggen, den känns som den ska gå av på mitten varje gång. Har klockat i 2 timmar nu (sen jag vaknade) och värkarna kommer med 3-5 minuters mellanrum och varar ungefär 40 sekunder (min iPhone app har en average som säger 42 sekunder och 4:05 minuter mellan). Pappret säger att man haft regelbundna värkar (check) med ungefär 3-5 minuters mellanrum (check) som varar 45-60 sekunder (nästan check?) i minst några timmar, eftersom förstföderskor tar längre tid. Men hur länge ska man vänta hemma?
Det började igår eftermiddag med mensvärksliknande smärta, dock var den inte allt för regelbunden (en del var 5 minuter emellan, andra tog över 15 minuter, smärtan tillochmed försvann helt för en timme medan vi handlade), samt blodblandade flytningar (som nu övergått till svagt svagt rosa flytningar). Kunde sova utan problem, så de har inte varit jobbiga värkar under natten (vaknade två gånger för toapaus och då kände jag fortfarande värkar). Sen strax innan 7 så blev de jobbigare så jag inte kunde somna om, då började jag klocka istället.
Kan ju säga att bebisen tog sin tid oavsett om det blir idag eller inte, jag skulle ju ringa förlossningen imorgon om inget hade hänt. Fast jag är tacksam att det har börjat, för vill inte bli igångsatt.
Well, vi får väl se, sjukhus blir det nog relativt snart kan jag tänka mig (om de inte vara lägger av randomly), men vi får se hur lång tid bebisen tar att kika ut också :)
Det började igår eftermiddag med mensvärksliknande smärta, dock var den inte allt för regelbunden (en del var 5 minuter emellan, andra tog över 15 minuter, smärtan tillochmed försvann helt för en timme medan vi handlade), samt blodblandade flytningar (som nu övergått till svagt svagt rosa flytningar). Kunde sova utan problem, så de har inte varit jobbiga värkar under natten (vaknade två gånger för toapaus och då kände jag fortfarande värkar). Sen strax innan 7 så blev de jobbigare så jag inte kunde somna om, då började jag klocka istället.
Kan ju säga att bebisen tog sin tid oavsett om det blir idag eller inte, jag skulle ju ringa förlossningen imorgon om inget hade hänt. Fast jag är tacksam att det har börjat, för vill inte bli igångsatt.
Well, vi får väl se, sjukhus blir det nog relativt snart kan jag tänka mig (om de inte vara lägger av randomly), men vi får se hur lång tid bebisen tar att kika ut också :)
Ingen mer barnmorska!
Tydligen så blev det där sista besöket hos henne, så nu är det bara att vänta! Om inget hänt innan fredag ska jag ringa förlossningsavdelningen, för ingen ska gå över 42 veckor i princip, och på fredag är det 42. Så isf tar de in mig antingen på fredagen eller på måndagen, beroende på hur upptagna de är antar jag. Så vi får väl se, innan tisdag (eller på tisdagen?) ska jag väl ha en liten bebis här då :)
Ser ju helst att den startar av sig själv, men man får ta det som ges, eller vad säger ni? Haha, jag håller er iaf uppdaterade ifall det händer något innan fredag ;)
För övrigt var mitt blodtryck normalt igen! Undre trycket låg på 82 nu, lägre än någonsin, så det är väl bra? *Stolt* :)
Ser ju helst att den startar av sig själv, men man får ta det som ges, eller vad säger ni? Haha, jag håller er iaf uppdaterade ifall det händer något innan fredag ;)
För övrigt var mitt blodtryck normalt igen! Undre trycket låg på 82 nu, lägre än någonsin, så det är väl bra? *Stolt* :)
v.41+4 ...
Ja, du, det närmar sig 42 veckor, haha. Åh, vad det ska gå segt då.. Och känner ingenting ännu! Ska i alla fall upp till barnmorskan om en timme, så vi får se vad hon säger då, skriver efter det. Hejsvejs!
Jobbigaste med att vara gravid/på övertid?
Vet ni vad det jobbigaste är? Det är faktiskt inte det faktum att det är på övertid. Alla säger hela tiden att det är så synd om mig som går över tiden. Jag är van vid magen, och jag fick ju veta direkt att 2 veckor +- är inom det normala, så för mig är det inte så synd om mig bara för att jag går över. Det är inte jobbigare direkt. Det jobbiga med det hela är alla människor runt omkring. Alla som kommer med sina kommentarer om hur tråkigt det är att jag måste gå över, alla frågor om hur jag känner mig, om jag känt något ännu, när bebisen kommer. Förlåt, det är jättekul att folk bryr sig, inte det jag menar, men det finns en gräns. Om jag sitter på facebook och inom 20 minuter så har 4 personer frågat mig i princip samma frågor, då blir det lite drygt. Bebisen har inte kommit och den kommer inte snabbare för att folk frågar mig varje dag när den kommer. Jag vet lika lite som alla andra i det ämnet, tyvärr. Den kommer när den kommer liksom. Och jag är ganska så säker på att om jag sitter på facebook och det inte finns någon statusuppdatering om bebisen, så är det i princip med 100% säkerhet att den INTE kommit. Hade den kommit så hade det nog blivit en update där relativt snabbt, och om den är på gång så kan jag lova er att jag inte heller sitter på facebook över huvud taget.
Sammanfattning; Fråga mig inte mer saker, tack. Haha, jag låter som en bitch, men jag orkar inte svara på samma frågor varje dag ifrån i princip samma personer hela tiden! Ni kommer få veta när bebisen kommit, jag lovar. Jag tror nog t.o.m att det blir ett mobilinlägg på facebook ifrån avdelningen, så snabbt kommer ni få veta.
Så, nu har jag klagat färdigt, kram på er där ute!
Sammanfattning; Fråga mig inte mer saker, tack. Haha, jag låter som en bitch, men jag orkar inte svara på samma frågor varje dag ifrån i princip samma personer hela tiden! Ni kommer få veta när bebisen kommit, jag lovar. Jag tror nog t.o.m att det blir ett mobilinlägg på facebook ifrån avdelningen, så snabbt kommer ni få veta.
Så, nu har jag klagat färdigt, kram på er där ute!
Hemma
Ja, som ni nog misstänkt så gick det lite för snabbt, så jag är hemma utan bebis - än så länge. På förlossningsavdelningen var blodtrycket helt normalt, under trycket låg på 80 någonting, inte alls 97 som tidigare idag (de testade 3 gånger vid 2 olika tillfällen för säkerhets skull). Äggvita/protein fanns heller inte i urinen, så ingen havandeskapsförgiftning. Däremot fanns det lite vita blodkroppar i urinen, så kunde vara en urinvägsinfektion på gång sa hon, men det skulle hon återkomma med på onsdag eller torsdag om jag behöver "behandlas" emot det.
Fick sitta/ligga med en sån där CTG grej på magen i drygt en halvtimme för att mäta att allt var bra, om den gick över 20 så var det tydligen en sammandragning - fast det kunde även vara att jag skrattade eller att bebisen rörde sig. Och min gick upp till 39 ett antal gånger, fastän jag var helt tyst och stilla och jag inte kände bebisrörelser! Men jag kände heller ingen sammandragning? Mysko. Och de kom med jämna mellanrum också, så mamma tror det ändå börjat lite smått, och det ska det väl ha gjort, med tanke på att jag är i vecka 41 nu, haha.
Så nä, ingen bebis än så länge, jag får helt enkelt vara barnlös ett litet tag till! :)
Fick sitta/ligga med en sån där CTG grej på magen i drygt en halvtimme för att mäta att allt var bra, om den gick över 20 så var det tydligen en sammandragning - fast det kunde även vara att jag skrattade eller att bebisen rörde sig. Och min gick upp till 39 ett antal gånger, fastän jag var helt tyst och stilla och jag inte kände bebisrörelser! Men jag kände heller ingen sammandragning? Mysko. Och de kom med jämna mellanrum också, så mamma tror det ändå börjat lite smått, och det ska det väl ha gjort, med tanke på att jag är i vecka 41 nu, haha.
Så nä, ingen bebis än så länge, jag får helt enkelt vara barnlös ett litet tag till! :)
Förlossningsavdelningen
Tja, så blodtrycket ligger fortfarande högt, inte lika högt, men högt. 152/97. Så det blir förlossningsavdelningen i eftermiddag för kontroll så att allt är okej. Så blir nog iaf ett blodprov, bleh! Men sånt får man ta. Jag skriver iaf mer ikväll om jag kommit hem, annars hör ni väl ifrån mig när de släppt ut mig ifall jag måste stanna.
Ha det bra därute tills vidare! :)
Ha det bra därute tills vidare! :)
Barnmorskan
Nu är jag hemma ifrån barnmorskan. Mitt tryck har gått upp ännu mer, ligger nu på 156/101, i måndags var det 159/95. Så barnmorskan ringde upp till förlossningen och hörde med dem vad vi skulle göra, för jag har varken huvudvärk eller protein i urinen eller något annat symptom, men trycker var verkligen inte bra. De tyckte jag skulle komma in imorgon med morgonurin för att kolla protein där, eftersom de är mest koncentrerat på morgonen, samt att ifall trycket fortfarande var högt då så skulle jag upp till förlossningen för undersökning. På ett sätt så är det väl bra, jag har ju längtat efter den här bebisen, men det är ändå väldigt läskigt faktiskt.. Att veta att något kan vara så pass fel att de måste skicka upp mig på förlossningen innan bebisen är redo för det..
Aja, vi får veta mer om det imorgon, så länge jag inte får huvudvärk eller känner mig tung i huvudet, eller ett tryck i bröstet så är det lugnt, annars ska jag ringa in till förlossningen. Så vi får se vad som händer och sker imorgon. Ha det bra där ute! :)
Spindelattack - igen
Först måste jag bara påpeka att som några kanske minns så hade jag en stor, äcklig spindel i mitt rum förut? It's back... Såg honom (eller henne?) i förrigår och sen försvann den, och såg den igår också! Tänkte fånga den så pappa kunde slänga ut den, men den stack in bakom byrån för snabbt, så den är fortfarande på fri fot (fötter?).
Anyway, idag blir det barnmorskan igen, jag skriver mer när jag varit där, så får vi se vad hon säger :) Det är nästan så man önskar att mitt blodtryck skulle göra så de sätter igång mig, för nu är jag trött på att vara tjock, vill ha ut den lilla bebisen, men den håller inte med, haha. Men sån "tur" har man väl inte? Sen ska jag väl kanske inte se det som tur heller, är väl bättre att det börjar av sig självt?
Aja, skriver mer sen som sagt, ha det bra så länge! :)
Anyway, idag blir det barnmorskan igen, jag skriver mer när jag varit där, så får vi se vad hon säger :) Det är nästan så man önskar att mitt blodtryck skulle göra så de sätter igång mig, för nu är jag trött på att vara tjock, vill ha ut den lilla bebisen, men den håller inte med, haha. Men sån "tur" har man väl inte? Sen ska jag väl kanske inte se det som tur heller, är väl bättre att det börjar av sig självt?
Aja, skriver mer sen som sagt, ha det bra så länge! :)
Barnmorskan
Idag var jag som sagt hos barnmorskan, hon kollade allting som vanligt med både mått på magen, hjärtljud och blodtryck. Och som vanligt var mitt tryck högt. Men det var så pass högt (det undre trycket också) att hon vill träffa mig redan denna vecka igen. Så måste dit på torsdag igen, hon ville ha koll när det var så pass högt och så pass sent i graviditeten. Och så som det känns nu så kommer jag att behöva gå dit igen, känner ju ingenting, haha. Men vi får väl se :)
Kram alla där ute!
Kram alla där ute!
Barnmorskan imorgon
Ja, verkar ju som att det blir åtminstone ett till besök hos barnmorskan, bebisen trivs där inne tydligen :) Så imorgon har jag tid igen, så vi får väl se om det händer någon innan dess, men det tror jag ju tyvärr inte, haha. Så får nog tyvärr räkna med att besöker imorgon blir av, jobbigt, men vad kan man göra åt det? Han eller hon kommer när den känner sig redo att möta världen :)
Beräknad förlossning - jo tjena?
Ja, vad ska man säga. Idag är den lille eller lilla beräknad. Men tror ni att bebisen bryr sig om det? Inte ett dugg verkar det som. Nä, det känns som den aldrig kommer komma ut, den verkar trivas därinne. Men på samma gång så vet jag ju själv om att jag inte känt så jävla mycket alls under hela graviditeten över huvudtaget, så det kanske går snabbt när det väl börjar? Nä, jag vet inte, det bara känns som en evighet just nu, men bebisen kommer när den kommer antar jag. Så det är bara att hålla ut och vänta helt enkelt, bebisen är ju trots allt värd att vänta en evighet på i princip<3
