Ensam igen

Usch, jag tycker verkligen inte om när han sticker hem igen. Jag trivs bäst när han är i närheten, oavsett om det är hemma hos mig eller honom. Så länge han är där så känns allt super. Sen åker han hem och jag saknar honom som tusan! Tycker han alltid ska finnas vid min sida? <3 Men om 55 dagar är det Turkiet, och då (eller någon/några dagar innan?) kommer han i alla fall hit igen! Man får se det positivt, eller hur?

Och samtidigt som jag säger hejdå till Antti, säger jag också hejdå till allting "gott". Och med gott menar jag söta saker, onyttiga saker. Kakor, godis, läsk, bullar, glass, allting som är helt onödiga kalorier. Ni får sticka ifrån mitt liv nu. Jag ska inte äta något sådant innan Turkiet, med undantag från "fest". Jag har ju dopet för Nathalie 24e mars med tårta och cupcakes. Farfar fyller 31a mars, mormor 5e april och pappa 7e april. Men även här ska det ske i en okej mängd, alltså bara smaka lite grann. Jag ska kämpa nu dessa 55 dagar. Nolltolerans, säger jag bara! Jag ska klara det, och jag ska bevisa för Antti att det går. Den lilla elakingen tror inte på mig, så nu ska han få se på fan! :)

Nu ska jag översätta en finsk text som vi har i uppgift, sen ska jag slappa lite och spela lite på datorn, bara ta det lugnt. Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0