Idag vaknade jag vid 5. Av mig själv. Kunde inte somna om, så efter att ha vridit och vänt mig i 40 minuter beslutade jag mig för att gå upp. 

Pratade i telefon igår igen, Anders problem är mindre nu. Hade möte igår så nu är det lugnare. Han mår bättre. 

Ni vet den där känslan, när man verkligen vill hjälpa till, bara på något sätt. Det spelar egentligen ingen roll hur, bollplank för alla tankar, en kram när det känns som värst eller bara finnas i närheten just in case. Men det finns inget man egentligen kan göra. Den där känslan av att man är helt maktlös. 

Glad första advent där ute! 

Tänk vad användsbart det kunde ha varit? ;) 

Idag är en sån där dag då jag verkligen saknar Anders. Inte sett honom på 1,5vecka, verkar inte bli något denna helg heller. Varför förklarade jag i ett tidigare inlägg så orkar inte upprepa det. Men just nu skulle jag verkligen behöva en ordentlig kram och några pussar. Nåja, kan inte få allt här i livet, haha. 

Senaste dagarna har varit hemska. Från lugnt och varmt i Kap Verde till helvete på jobbet och kallt utomhus. Vi har 2 på långsemester (3v) och haft 3 sjuka idag. Utöver det åkte väl ca 7 säljare på utbildning hela eftermiddagen, så ni kan ju gissa hur mycket vi andra fått ringa. Legat efter med 30-60 min från 13.30 till 16.00. Iochmed att jag ligger efter så hinner jag inte resa på mig då och då och sträcka ut kroppen (hämta vatten, gå på toa, etc), och dessutom sitter jag jättedåligt, så förutom huvudvärk som nästan är en självklarhet med all denna stress så känner jag av min nacke och rygg. Och har inte tid hos våran massör förren 3/12. Love life. Vad får mig att slappna av? Kramar. Kyssar. Närhet. Att få sova i famnen på den man tycker om. Finns nog få grejer som lugnar mig lika mycket som att ligga med huvudet på killens bröst och med hans armar runt en. Skulle kunna stanna där förevigt, haha. Tyvärr hade Anders fullt upp förra helgen, pojkarnas mamma var med om en olycka så han tog hand om dem en extrahelg (plus hennes 2 andra barn), och sen var hans kusin i en olycka också, så han åkte och hälsade på honom. Nu på lördag är det öppet hus på äldsta sonens skola, sen har han innebandycup (eller sammandrag som de kallas i hans ålder), och yngsta sonen har innebandyträning. Söndag har Anders innebandy istället och vi har umgänge. Sen inte så lovande ut inför denna helg heller med andra ord. Hoppas på en tråkig jobbmåndag för Anders del så han kan flexa ut lite och vi kan träffas då (planeringdag på Nathalies dagis) men tyvärr ser det inte lovande ut heller. Vad gör man, det är svårt att få ihop det när man har barn och inte bor jättenära. Jag får väl fortsätta stressa till helgen därpå, haha. Synd bara, för jag såg fram emot att äntligen få träffa pojkarna också. 

Planen var att åka till Anders över dagen idag, men hans kusin var med i en olycka och han behövde åka dit istället, så jag och Nattis stannade hemma. Åker dit nästa helg istället, och då ska vi äntligen få träffa hans pojkar också. Så nervös, haha. De har varit mycket hos sin mamma nu, var hennes höstlov så där försvann en helg, sen var en helg i Cabo Verde. Men nästa helg får jag träffa dem i alla fall :) 

Disney är väl något alla i min generation har kollat på. Klassiker som Lejonkungen, Tarzan och Djungelboken. För länge sen, innan Nathalie ens föddes, laddade jag ner alla Disneyfilmer som fanns upp till år 2008. På engelska dock. Nu när Nathalie börjar sitta stilla längre stunder brukar jag slå på dessa filmer. Jag inbillar mig att det faktiskt kan vara bra att se filmer med engelskt språk också, att hon kanske lär sig något. Barn lär sig ju mycket snabbare än oss vuxna. Och hon verkar inte tycka mindre om filmerna bara för att de inte är svenska. Men vad tycker ni egentligen? - Tror ni de kan lära sig något på att se filmerna på engelska? :) 

Jag visste att jag gått upp något kilo sen jag slutade med PTn, sommaren var hektisk och energin tog slut. Allt sket sig. Men istället för att ta nya tag efter sommaren så körde jag bara på. Det sket sig längre och längre, tidsmässigt. När jag nu ställde mig på vågen kom ångesten. När jag anlitade Sanna vägde jag 85,2kg. När jag slutade en månad senare var jag nere på 78,2kg. Jag hade äntligen kommit under 80kg-strecket. 

Lite Cabo Verde känsla såhär dagen efter. Denna spelades överallt, och satt fast i huvudet på oss fast vi inte kunde texten, haha. Lyckades i alla fall hitta den ändå!

Sitter på E18 påväg hem nu. Äntligen hem till mitt sötmonster. Semester i all ära, men vardagen är helt okej den också ;) Tills jag fört över bilderna från kameran så får ni lite mobilbilder att gotta er med. 

Lämnat av båda trollen hos mormor och morfar. Tårfyllda ögon när jag sa godnatt till Nathalie, dubbla känslor här. Superskönt med semester och ledigt från att vara mamma, men kommer sakna Nathalie så sjukt mycket. Ska kolla klart på mitt Private Practice avsnitt, 20 minuter kvar, sen ska jag lägga mig och sova. Alarmet står på 2:30, då ska jag duscha, sminka mig, äta frukost och sen hämtar Joss upp mig runt 3:15. Snart, snart, snart!

Ni får väl kanske någon liten update under semestern, en bild eller två :)

Idag väckte jag ett monster med ett öga. Ja, det såg nästan ut som det. Ena ögat hade varat igen, misstänkt att hon kommer få ögoninflammation då det runnit lite under helgen och där kom den. Så idag är vi bara hemma och myser och passar på att städa ur kylen på varor som inte klarar sig under semestern. 
Idag kommer jag leva på frukt och grönt, haha.