Usch, jag tycker inte om att tvivla. När man får en sån där känsla och sen så kan man inte få bort den. Ångest? Jag vet inte vad jag ska kalla den, den gör mig mest orolig. Men som tur är finns det någon som alltid kan få bort den känslan och sätta ett leende på mina läppar. Jag älskar dig!<3

Jag kände för att skriva av mig också. En wall of text helt enkelt. Sedan insåg jag att världen (eller iaf en del på bloggen) inte är redo för denna text, så den hamnade i notepad och kommer nog bli borttagen därifrån också. Så länge jag vet vad som står och vad det betyder så är det väl lugnt?